Jag små springer den sista biten, vill inte bli allt för blöt av regnet. Jag tar fram min nyckeln, hör det lilla klick ljudet som betyder att dörren är öppen. Sakta men säkert öppnar jag dörren och känner doften av mitt hem, mitt varma ljuva hem. Jag sparkar snabbt av mina blöta skor, tar av mina kläder. Tar på mig mys byxor och tröja. Går snabbt ut i köket för att ta ett glas med vatten. Sen musik på högsta volym, nu för tiden är det adele - someone like you som äger högtalarna. Jag lägger mig i sängen och försöker rensa tankarna. Men de enda jag kan tänka på är att detta är inte mitt...
Den varma doften tillhör inte mig, sängen är lånad och musiken spelas aldrig i högtalarna för dom finns inte. Det mesta här "hemma" är lånat. Jag kan inte ens säga -Mitt hem utan det känns konstigt. Jag har ingen plats på jorden som jag kan kalla "mitt hem." För att kunna säga det så måste man trivas, känna tryghet. Och det känner inte jag. Jag känner ingen tryghet under detta tak. Det finns liksom ingen värme här. Allt är bra kallt och trist, ingen glädje, inga minnen som får en att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar