...

Jag skäms över det jag vill ha. Det jag drömmer om. Jag skäms över mitt utseende. Men speciellt så skäms jag över den jag är idag. Min personlighet. Jag vill alltid finnas i någons tankar. Jag vill vara en förebild för någon. Jag vill höra jublandet bakom mig. Jag vill känna att jag har lyckats.
Vissa säger att man måste välja bort vissa saker för komma dit man vill komma. Välja bort sin fritid, sina vänner, kanske till och med sin familj. Men hur långt kan man gå och hur mycket måste man välja bort här i livet?? Dit jag vill komma, mitt mål, min dröm är långt ifrån verkligheten. Jag har inte kommit på vad jag måste välja bort än, men det är väl bara en tidsfråga. Min största rädsla är att göra någon besviken. Att jag måste svika någon. De är det sista jag vill. Tro mig när jag säger det. Men tyvärr så har jag redan gjort och jag ber om ursäkt för det.
Men tänk om man väljer bort fel sak?? Vad gör man då??
Det är mycket jag ångrar. Kanske för mycket ibland. Men det finns två saker jag ångrar otroligt mycket som jag inte kan "släppa taget om." Två saker jag är inte redo att berätta om.
När man vet att man har valt bort fel sak eller gjort ett misstag, så försöker jag alltid fly från misstaget. Försöker tänka att det har inte hänt. Men så fort man loggar in på facebook så inser man att har gjort ett stort misstag. Och det känns större och större för varje gång man blir påmind. Jag vill kunna säga det rak i ryggen utan att skämmas men istället gömmer jag mitt ansikte i mina händer och säger det.