Smäll efter smäll

Det är nätterna som är jobbigast. Dagen är ljus men när natten smyger sig fram så smyger tankarna fram också. Allt går snabbt, inga omvägar. Rak på sak. Orden jagar mig igenom natten, allt känns som ett helvetes långt marathon. Vaknar av räddslan som ta tag i mig som nästan skrämmer livet ur mig. Jag kan ligga i sängen och tänka på allt i timmar. Allt som har hänt och händer. Jag måste erkänna när man står och väntar på tåget när man ska till skolan så har men en stor lust att hoppa framför tåget. Jag är redo, men inte tillräckligt modig nog att hoppa. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer..
Hur mycket stryk kan man få av sig själv innan man faller ner på marken? Alldeles för mycket tycker jag. I alla fall för mig. Jag både ligga ner halv dö nu. Men istället står jag rakt upp tar emot smäll efter smäll. När kommer jag till min gräns?

Tungt

Regnet har precis börjat ösa ner från den gråa, nästan svarta himlen. Och dina ord sägs om och om i huvudet på mig. Huvudet hänger tungt långt ner, regnet och vinden trycker mer och mer. Smärtorna från skärsåren börjar försvinnar, det betyder att jag måste skär mig snart för att få tillbaka den smärtan som lugnar en. Stegen blir tyngre för varje steg jag tar. Andetagen blir tungare och kallare.

Plan Three - Brush It Off

Allt känns så tungt. Det kommer bara upp nya problem hela tiden, problem efter problem. Vafan ska man göra åt det? Att försöka vara blind, inte se problemen är ingen bra ide. Det slutar eller börjar aldrig bra! Försöka hitta det positiva i det negativa är svårare än vad man tror. Man gräver ner sig i det negativa, ju längre ner man letar efter det positiva ju mer negativa hittar man.

jag vill inte

Jag vill inte finnas mer, jag vill inte vara här mer, jag vill inte vara jag. Jag vill sluta andas. Jag vill sluta tänka. Jag vill sluta leva.

Sån är jag

Jag drömde att jag hoppade. Hoppade ner i det djupa. Där det inte finns några problem. Drömmen kändes så verklig. Jag kunde känna vinden i mitt hår. Jag kunde känna vinden tog tag i mina kläder. Men precis innan jag skulle "landa" så vakande jag. Vaknde av mitt skrik som ekade i mitt rum. Jag kände att grät. Drömmen var som en mardröm, hemsk och obehaglig. Vissa säger att drömmar betyder något, undra vad min dröm betyde?
Jag vill inte leva såhär som jag gör. Jag vill inte vakna mitt i natten för att jag drömde en hemsk dröm.

This Is The Thing - Fink
Lean On Me - Michael Bolton
Igår kände jag mig helt värdelös, kände verkligen att jag vill inte mer. Jag kunde inte se mig växa upp. Jag såg bara jag som 16årig tjej på en matta med en kniv i handen och en massa blod omkring mig. Och igår sa en person till mig att jag tänker för mycket på sånna saker. Men när det inte finns något positivt att tänka på, då måste man tänka på negativa. Sån är jag. Jag känner att jag måste börja ändra på mig innan jag ta ett steg för mycket. Om jag inte hade mina vänner så skulle jag nog inte levt idag, jag är så himla glad att jag har dom. Stöttar alltid mig när jag mår som sämst. Jag önska att jag kunde ge lika mycket tillbaka som dom ger mig. Kan vara lite dålig att visa dom att jag verkligen behöver dom ibland. Men dom betyder verkligen allt för mig. Men nu har jag lovat mig själv att jag ska ta vara på den tiden jag har med dom innan vi börjar på gymnasium för då kommer tiden att ändras, tyvärr. Det är hemskt att säga så men det är sanningen och verkligheten.

Tiden har kommit

Regnet är kallt här utanför. Jag har mått bättre, än vad jag gör nu. Det blir inte bättre för att tiden går, det finns saker jag inte förstår. Smärtan växer, det är som jag går på krossat glas. Det är grått, svart, vitt och rött, allt på en gång. Jag har blundat och gråtit utan grund. Jag känner rädslan kommer ikapp mig. Hjärtat slår så hårt det kan. När jag rusar fram mot stupets kant. Ett steg till och jag finns inte mer. Det är som att vinden försöker dra ner mig i det djupa. Tiden har kommit. Det är dags att hoppa. Tanken slår mig precis innan jag ska ta det sista klivet.
Hur många kommer jag skada nu?

Djupa sår

Jag kan känna smärtan efter kniven som ligger på golvet med blod omkring sig för tillfället. Det rinner fortfarande blod från min arm. Sakta och fint. -Detta förkännar jag säger jag för mig själv tyst. Jag vill inte någon ska höra mig. Jag lyssnar efter tysnaden och säger det igen. -Detta förkännar jag. Tåraran börjar forsa ner över mina kinder. Det bränns och svider på samma gång men inte lika ont som smärtan i min arm som fotfarande blöder. Jag tittar på blodet som droppar ner på mattan. Den nya vita mattan som bara ligger där för ingen nytta. Om jag inte gör något åt fläcken snabbt så kommer den lilla fläcken alltid vara där som ett minne. Men istället bara står jag där ser blodet och tårarna blandas på mattan och fläcken blir större och större.


3 Doors Down - Let Me Be Myself


Tanken på orden som har skurit djupa sår i mig gör lika ont som när jag fick hör dom. Jag hör orden viskar i mina öron när jag står vid spegeln. -ful - tjock - vem vill ens vara vän med henne? - titta på henne, haha. - sämsta målvakten jag har sett.
Jag kan inte stå vid en spegel utan att tänka på att jag inte har det "rätta utseende". Orden som har gjorat att jag har fått självmords tankar, svider som mest inut i mig.
Att kunna lätta sitt hjärat genom att skriva lindrar inte smärtan dirket. Men på något sätt så känns det bättre.


Dagens planer: Grill kväll vid sjön med tjejena.
Alltid lika roligt att få umgås med tjejena. Jag är glad att dom orkar stå ut med mig ibland. Det tur att dom finns, vet hur de skulle vara utan dom.